Naftasyndikat

Det här är en blogg om min bok Naftasyndikat - Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige. Här kan du hitta länkar till recensioner och annat som har med boken att göra.

Naftasyndikat handlar om hur min morfars far Einar Kruse tillsammans med Sovjetunionen drev ett stort oljebolag i Sverige med hundratals bensinmackar åren 1928-1937. Men Naftasyndikat var inte något vanligt företag, och Einar Kruse var ingen vanlig oljechef. Bolaget var en täckmantel för sovjetiskt spionage i Sverige, och Einar var agent för den kommunistiska tredje internationalen, Komintern.

Naftasyndikat är utgiven på Carlsson bokförlag i februari 2020, med förord av professor Wilhelm Agrell. Boken finns att köpa såväl i butik och på nätet, till exempel hos Akademibokhandeln, Adlibris och Bokus.

Trevlig läsning!

/Fredrik Malm

Foto: Erik Näsund

Västerbottens Folkblad: "Intressant om kommunism och bensinmackar"

Mats Rosin recenserar Naftasyndikat på Västerbottens Folkblads kultursida. 

Går att läsa här.

Recension i Tidskriften Respons

Tidskriften Respons har recenserat Naftasyndikat. Östeuropaexperten Lennart Samuelsson närmare bestämt. Recensionen är mycket positiv, vilket verkligen glädjer mig.

Hela recensionen finns här.

Kort utdrag:

"Malms framställning, som präglas av berättarglädje, ställer och väcker många frågor som borde kunna leda till en rad spännande uppsatser på universiteten. 

Givet att mycket redan skrivits om Sovjetunionen och kommunismen hör det till ovanligheterna att helt nya perspektiv öppnas. Det mesta som publicerats sedan Sovjets sammanbrott har kompletterat kunskaperna eller tillfört detaljer om redan kända personer och organisationer. Det har blivit möjligt genom forskning i de tidigare slutna ryska arkiven. Man har upptäckt företeelser i sovjetsystemet som uppfordrat till omtänkande. Även om det svenska kommunistpartiets historia har en rad projekt genomförts. De flesta forskare behandlar partiets politiska utveckling. Endast i mindre utsträckning har partimedlemmarnas sociala bakgrund, utbildning och karriärer skildrats. 

Det är därför desto mer tacknämligt att Fredrik Malm i Naftasyndikat – Berättelsen om direktör Kruse och Stalins oljebolag i Sverige lyckats få fram helt nya infallsvinklar på kommunistpartiets historia."

Recension i Hufvudstadsbladet

Fantastiskt glad över en superfin recension av Naftasyndikat i Finlands största svenskspråkiga tidning Hufvudstadsbladet. Anmälare är Svante Lundgren. 

Hela recensionen finns här.

Kort utdrag:

"I boken visar har inte bara stor kunskap om utan kanske något överraskande också förståelse för arbetarrörelsen. Han medger att många kommunister i grunden hade idealistiska motiv. Sin Stalintrogne morfars far har han däremot ingen sympati för utan betraktar denne som "totalitär, av den värsta sorten".

/.../

Kudos till Fredrik Malm som lyft fram denna fascinerande bit av svensk 1900-talshistoria som historiker och andra forskare missat. Och som en recensent i Sverige uttryckt det kan man undra om det inte också idag finns affärsbolag som egentligen driver främmande makters intressen: är Huawei dagens Naftasyndikat?"

Ledare om Naftasyndikat

Pontus Almquist har skrivit om Naftasyndikat, en text som publicerats i ett dussin regionala dagstidningar med liberal ledarsida.

Finns att läsa här.

Almquist skriver:

"Naftasyndikat ger även perspektiv på vår samtid. Diktaturer har alltid försökt kontrollera och bemästra sina fiender genom investeringar i omvärlden. Då var det Naftasyndikat, nu heter det Gazprom, Tiktok och Huawei.

Då som nu rör det sig om täckmantlar för dolda motiv och suspekt verksamhet som man helst bör undvika.

Den som vill skapa sig en bättre förståelse för Sveriges relation till Sovjet och kommunismen och dess underrättelsearbete i Sverige under 1900-talet gör klokt i att läsa Naftasyndikat."

Axess Magasin om Nafta

Under kategorin Fackböcker 2020 skriver Blanche Sande om Naftasyndikat i Axess Magasin.

Hela texten finns här.

Sande skriver:

"Malms bok kastar inte bara ljus över Einar Kruse, sträng renlevnadsmänniska och obrottsligt Moskvatrogen stalinist, utan väver också ihop de många storpolitiska skeenden som han befann sig i centrum av. Framförallt får vi en föga smickrande bild av relationen mellan Sverige och Sovjet under mellankrigstiden och av den svenska säkerhetstjänstens passivitet."

Naftasyndikat omnämnd i Världen Idag

Militärhistorikern Lars Gyllenhaal skriver om Naftasyndikat i en krönika i den kristna tidningen Världen Idag.

Krönikan hittar du här.

Gyllenhaal skriver om luckor i vår svenska historieskrivning, och tar i det sammanhanget upp Naftasyndikat:

"Längre fram i Naftasyndikat leverarar Fredrik Malm betydligt viktigare avslöjanden, som Wilhelm Agrell i förordet karaktäriserar med orden 'omsorgsfullt hemlighållen samtidshistoria'.

/.../

Ta bara detta med de över 600 (ja, 600) bensinmackarna i Sverige som i klartext tillhörde det sovjetiska kommunistpartiet, genom att de styrdes av den svenska kommunismens finansiellt sett viktigaste person under 1900-talet, den Moskvatrogne Einar Kruse, som var Fredrik Malms morfars far.

Det är helt och hållet tack vare Malms beslut att utförligt berätta om sina nära släktingar som Kruse nu till slut, 60 år efter sin död, kan börja träda in i svensk historieskrivning".

Intervju i Släkthistoria

Magasinet Släkthistoria intervjuar mig om hur det är att skriva en bok om sina släktingar. Mycket roligt att de intresserar sig för boken, och jag hoppas att läsarna tycker intervjun är intressant, även om den är ganska kort.

Vi Bilägare puffar för Naftasyndikat

Tidningen Vi Bilägare skriver om Naftasyndikat i sitt nya nummer. Det är förstås jätteroligt, och extra kul att det är just denna tidning. Vi Bilägare kom ut med sitt första nummer 1930, och hette då Bilekonomi. Dess huvudman var Bilägarnas Inköpscentral (idag OK) och tidningen drev en stenhård linje för fri konkurrens och avskydde de globala oljebolagens kartellsamverkan.

Inköpscentralen samarbetade med Naftasyndikat och hjälpte den ryska oljan in på den svenska marknaden. Samarbetet pågick från Naftasyndikats grundande fram till 1932. Många av Nafta-mackarna drevs också Inköpscentralen. I tidningen Bilekonomi var Naftasyndikat en av de mest flitiga annonsörerna fram till att samarbetet avbröts.

Vi Bilägare om Naftasyndikat

Hedengrens

Blir otroligt glad att se Naftasyndikat som nr 1 på topplistan hos Hedengrens bokhandel vid Stureplan i Stockholm. Så fint med alla läsarbrev också, och folk som skickar foton på gamla naftamackar och berättar om släktingar som jobbade där.

Apropå Hedengrens så var jag inbjuden att tala om boken på en av deras författarkvällar. Men tyvärr kom covid-19 i vägen, men förhoppningsvis kan vi hitta en ny tid till hösten.

Bortglömda äventyrare

Under arbetet med Naftasyndikat fick jag stifta bekantskap med en rad fascinerande karaktärer under perioden kring sekelskiftet till 1900-talet och årtiondena därefter. En av dem var den finske självständighetsaktivisten Konni Zilliacus. Jag har några sidor i Naftasyndikat om Zilliacus för den som vill läsa mer. Rekommenderar också gärna K-G Olins ”Grafton-affären” som är 275 sidor om Zilliacus och alla hans bravader.

Zilliacus skulle leda ett av de mest bisarra vapensmugglingsäventyren som historien har sett. Han avskydde tsarens förtryck av finnarna och lyckades 1904 övertyga Japan, som samtidigt låg i krig med Ryssland, att finansiera ett jättelikt vapeninköp och tre smuggelbåtar. Hälften av vapnen skulle till finska nationalister och andra halvan till ryska socialister.

Men delar av projektet havererade fullständigt, främst till följd av att Zilliacus stödköpt stora mängder sprit av en tsarfientlig vinhandlare i London. Den ena båten gick på grund i Kielkanalen då kaptenen supit lotsen under bordet. Den andra båten la till i fel hamn då en stupfull besättning gjort myteri. Zilliacus skickade iväg ett gäng fyllbultar att semestra vid vattenfallet i Trollhättan för att de skulle nyktra till.

Äventyret avslutades med en enorm explosion. Den största båten, som hette John Grafton, gick på grund vid ett skär utanför Jakobstad i Österbotten och av rädsla för ryska marinen lät man spränga hela fartyget, vilket var lätt gjort eftersom det fanns flera ton sprängmedel ombord.

Revolutionen i Ryssland fick vänta fram till 1917. Den statskupp som då ägde rum föll inte Zilliacus i smaken eftersom han var antikommunist. Men några veckor senare utropade sig Finland självständigt, vilket var målet för Zilliacus aktivism.

I Finland är Zilliacus och äventyret John Grafton välkänt, men i Sverige är hans äventyr i det närmaste helt okända. Det tycker jag är tråkigt. Han förtjänar sin plats även i vår historia, inte minst eftersom flera av hans många äventyr utgick från Sverige.

Konni Zilliacus, bild från finska Wikipedia.

Recension i Opulens

Kulturmagasinet Opulens är en oas för litteraturintresserade. Nu finns där också en recension av Naftasyndikat, skriven av Thomas Wihlman.

Läs recensionen här.

Förutom att beskriva bokens innehåll så tar Wihlman förtjänstfullt Naftasyndikat som avstamp för en diskussion om de utmaningar som vi idag står inför från Kina och andra diktaturer.

Carl Bildt gillar Naftasyndikat

Nu är saken biff. Sveriges tidigare statsminister och utrikesminister Carl Bildt har läst Naftasyndikat. Att döma av hans tweet uppskattar han boken, vilket värmer att läsa!

Naftamack i Visby

Jag fick det här fina fotot skickad till mig av Birgitta Svensson i Solna. Det är Naftasyndikats bensinmack i Visby på 1930-talet. Den macken har en intressant historia. Stationsföreståndaren Emil Appelquist hamnade i ordentligt gräl med min morfars far Einar Kruse (som var ekonomidirektör på Naftasyndikat). Einar anklagade då Appelquist för bedrägeri och lyckades få honom häktad i tre dagar. De ville sig dock inte bättre än att Appelquist frikändes och Einar dömdes till 40 dagsböter á 15 kronor för falsk angivelse.

Detta är ett av många exempel på hur man hanterade personalpolitiken på Naftasyndikat. I boken finns ett helt kapitel med en rad exempel på det maktmissbruk som pågick på Naftasyndikat. I moderlandet, "arbetarstaten", Sovjet hade det förstås blivit nackskott för Appelquist, men hos Stalins svenska dotterbolag blev det tre dagar i kurran innan stadsfiskal Ullman i Visby satte den oskyldigt anklagade på fri fot.

60 år sedan Einar Kruses död

Idag är det exakt 60 år sedan Einar Kruse dog. Han var min morfars far och är huvudpersonen i Naftasyndikat. I mer än fyra årtionden var han blint lojal med bolsjevikiska läran, den diktatoriska staten och det kommunistiska partiet. Den 22 april 1960 somnade han in på en brits på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Dödsorsaken var cancer i bukspottskörteln.

Skål för den gamle tjuven!

Einars dödsruna i Ny Dag. Foto från boken

Recension i Aftonbladet

Nu har också Aftonbladet recenserat Naftasyndikat. Kultursidan närmare bestämt. Det är Carsten Palmær som har läst boken, och han gillar den inte. 

Jag har inte för avsikt att gå i svaromål på recensioner, men kan konstatera att skribenten är mer intresserad av att raljera över min person än att reflektera kring bokens innehåll. 

Inte heller har jag något intresse av att diskutera Carsten Palmær, men jag noterar att han är son till Gustav Johansson som omnämns i Naftasyndikat. Johansson var en av Einar Kruses närmaste vänner, och han skrev dödsrunan över Einar i partitidningen Ny Dag 1960. Han höll också i Tekla Kruses begravning 1963. Och anmälarens mor, Eva Palmær, var nära vän till min morfar Kjell. Men detta nämns inte med ett ord i texten i Aftonbladet. Kultursidan och skribenten har uppenbart inget intresse att redovisa detta för läsarna. 

Palmær menar att man inte kan lita på uppgifter i Säpos arkiv. Som stöd för detta hänvisar han till hans mors säpoakt. Om han läst den akten skulle han se att Eva och min morfar Kjell samarbetade aktivt i styrelsen för svensk-sovjetiska vänskapsföreningen i Stockholm under 1950-talet. De var de två mest drivande i föreningen och satt i styrelsen tillsammans. Inte heller detta nämner Palmær. 

Artikeln kan läsas här.

Läsning i karantän

Tidningen NU rekommenderar Naftasyndikat som "läsning i karantän" under covid-19.

Själv säger jag så här: Du behöver inte läsa just min bok - men för guds skull: Läs!

Och inte bara läs böcker, köp också böcker. Våra bokhandlare går på knäna nu, så lägg några hundringar på en bra inbunden bok. Du får lugn och ro, bildar dig och mår bra. Och du hjälper våra företag som behövs för att bära upp såväl vårt välstånd som vårt kulturella medvetande.

Från Tidningen NU

Recension i Internationalen

Naftasyndikat fick en riktigt positiv recension i vänstertidningen Internationalen.

Per Leander skriver:

"Men Fredrik Malm ger inte bara dessa personliga porträtt om sina släktingar. Han visar sig ha riktigt goda kunskaper om hela den kommunistiska rörelsens historia i Sverige, som han lyckas förmedla relativt objektivt trots sin egen roll som liberal politiker. Vissa pikar åt Vänsterpartiet är begripliga och säkert rättvisa, men på det stora hela visar Malm en stor förståelse för arbetarrörelsens kamp för ett rättvisare samhälle, även om han inte har något till övers för Lenins bolsjeviker eller Stalins terrorstat. Han har grävt fram viktig ny information om oljebolaget Naftasyndikats verksamhet och en tidigare okänd men ledande kommunist i Sverige, och lyckas förmedla sina fynd i ett större historiskt kontext."

Läs hela här.

Gamla stans bokhandel

Gamla stans bokhandel är en ljuspunkt i tillvaron. Den ligger på Stora Nygatan 7, ett stenkast från riksdagen. Det är en jättetrevlig ägare och de arrangerar ofta författarsamtal i butiken.

Jag fick den stora äran att berätta om Naftasyndikat och signera böcker efteråt. Det var fullsatt i lokalen vilket gjorde det hela ännu roligare.

Foto: Åsa Nilsson-Söderström

Boksläpp!

Vill rikta ett varmt tack till alla som var med på mitt och Carlsson bokförlags boksläpp på Dansmuseet i Stockholm, och för blommor och champagne. Jag är alldeles överväldigad faktiskt. Över hundra personer intresserade av svensk och rysk historia och berättelsen om Naftasyndikat var med.

Varmt tack!

Naftasyndikat i Kvartals podd

Upptäckte till glädje att Naftasyndikat uppmärksammas i Kvartals podd, där Karin Svanborg-Sjövall utsåg Naftasyndikat till veckans ord.

Kvartal är bra och deras podd förtjänar en större lyssnarskara, så sätt på play i hörlurarna alldeles oavsett om de endorsar min Nafta.

Här om sändningen.

Expressen om Naftasyndikat

Fantastiskt roligt att Expressens ledarsida intresserar sig för Naftasyndikat. Jag fick möjlighet att berätta om boken i ett samtal med Linda Jerneck på deras webb-TV, vilket också återgavs i en text på ledarsidan.

Programmet går att titta på här.

Recension i Svensk Tidskrift

Patrik Strömer har skrivit en intressant recension av Naftasyndikat i Svensk Tidskrift.

Läs hela här.

Jag gillar Strömer. Han är generalsekreterare för Svenska Snustillverkarföreningen och jobbar därmed för en god sak: att främja snus vilket är nödvändigt för att minska cigarettberoendet och därmed rädda tiotusentals liv i Sverige. Skulle vi få exportera snus globalt skulle miljoner liv kunna räddas.

Strömer gillar boken, och har också vissa synpunkter vilket är helt i sin ordning.

Kort utdrag:

"Men det som verkligen skapar intresse är detaljerna runt själva Naftasyndikat. I en tid då bilismen växte fram, men infrastruktur i form av vägar och mackar saknades, var det hård konkurrens om köparnas gunst och priskrig användes för att trycka ut presumtiva konkurrenter. Ändå lyckades det väldigt speciella bolaget etablera sig i Sverige, kontrollerat av kommunister och använt både för att exportera olja från Sovjet, och därmed få in hårdvaluta från Väst, och till att skapa en organisatorisk bas för underrättelsearbete. Eller spioneri som det vanligen kallas. Dragkampen mellan olika intressen inom den svenska demokratiskt styrda staten som vill få bukt med och kontroll över kommunismen är också intressant; å ena sidan inte göra SKP till martyrer, å andra sidan inte vara naiv inför deras mål om att avskaffa demokratin. Detta är relevanta överväganden även i våra dagar, även om kommunismen numera har en anständigare kostym."

Recension i Smedjan

Naftasyndikat har fått en intressant och trevlig recension i webbtidningen Smedjan. Det är Petter Bergner, fil dr i historia och till vardags ledarskribent på Västerbottens-Kuriren som läst och skrivit.

Läs här.

Ett utdrag:

När politiska motståndare till vänstern ska teckna kommunisters porträtt, finns det ibland en tendens att ett ideologiskt ärende tar överhanden, på ett sätt som går ut över kvaliteten i själva framställningen. Fredrik Malm trillar dock inte i den gropen. Utforskandet tycks vara drivet av en vilja att veta och förstå, av genuint historieintresse. Författaren lägger bara pusslet om Kruse så långt källorna tillåter. Malm lutar starkt åt att Kruse förmodligen var agent för Komintern och redovisar det som i källväg talar för en sådan slutsats, vilket är åtskilligt, men han gör det utan att definitivt ta ställning. Den lilla tveksamhet som trots allt finns framgår och Malm uppvisar därmed intellektuell hederlighet.

Smedjanpodden om Naftasyndikat

Jag berättade om Naftasyndikat i tankesmedjan Timbros Smedjanpodden. Verkligen roligt att de intresserar sig för boken. Timbros chef Karin Svanborg-Sjövall hade sträckläst den och ställde en rad intressanta frågor.

Lyssna på avsnittet här.

Dagens Nyheter om Naftasyndikat

Josef Svenberg på Dagens Nyheter har gjort en stor intervju med mig om Naftasyndikat. Han har läst hela boken och efter intervjuer och en rad följdfrågor är det tydligt att han är både noggrann och genuint intresserad av ämnet. Det uppskattar jag verkligen. Det är ofta man möter reportrar som är stressade och inte hinner sätta sig in i ämnena tillräckligt (samma sak gäller dessutom ofta för politiker).

Här är DN:s reportage.

Här finns intervjun med mig.

Boken är här!

Nu har första kartongen av min bok Naftasyndikat kommit från tryckeriet i Estland. Den är jättefin, och bildmaterialet ökar verkligen läslusten och känslan för den tidsperiod som boken behandlar.

Det känns väldigt skönt att detta projekt alldeles strax är i mål. Om allt går enligt tidsplan finns Naftasyndikat i butik att köpa och på webb att beställa från onsdag nästa vecka.

Boken är utgiven på Carlsson Bokförlag och handlar, bland mycket annat, om min morfars far Einar Kruse som arbetade för Stalin och drev oljeföretaget Naftasyndikat som hjälpte Sovjetunionen att stärka sitt fotfäste i Sverige. Förordet är skrivet av professor Wilhelm Agrell.