Jag har inte för avsikt att gå i svaromål på recensioner, men kan konstatera att skribenten är mer intresserad av att raljera över min person än att reflektera kring bokens innehåll.
Inte heller har jag något intresse av att diskutera Carsten Palmær, men jag noterar att han är son till Gustav Johansson som omnämns i Naftasyndikat. Johansson var en av Einar Kruses närmaste vänner, och han skrev dödsrunan över Einar i partitidningen Ny Dag 1960. Han höll också i Tekla Kruses begravning 1963. Och anmälarens mor, Eva Palmær, var nära vän till min morfar Kjell. Men detta nämns inte med ett ord i texten i Aftonbladet. Kultursidan och skribenten har uppenbart inget intresse att redovisa detta för läsarna.
Palmær menar att man inte kan lita på uppgifter i Säpos arkiv. Som stöd för detta hänvisar han till hans mors säpoakt. Om han läst den akten skulle han se att Eva och min morfar Kjell samarbetade aktivt i styrelsen för svensk-sovjetiska vänskapsföreningen i Stockholm under 1950-talet. De var de två mest drivande i föreningen och satt i styrelsen tillsammans. Inte heller detta nämner Palmær.
